Was it you who spoke the words?
Looking on the bright side.
Jag är Ok.
Hur kan jag efter flera år fortfarande ha så svårt att uttrycka mig =)
See im all about them words.
Jag är Ok, jag har ett bra jobb, fantastiska vänner, en egen lägenhet och jag trivs med var jag är i mitt liv och vad jag gjort hittils. det är här man borde pausa, och inse att jag faktiskt har det bra. att man kan luta sig tillbaka lite och säga, " ja men okej, var nöjd ett tag nu"
men jag känner att jag kanske inte riktigt är killen som kan det..
undra om jag fortfarande kan kalla mig kille, Man? Pojke is out of the question.
Well, Jag tror jag börjar blogga när jag känner mig ensam, har inte gjort det på flera år, av en rätt bra anledning också. Men nu sitter man här =)
Jag vet inte riktigt, tror inte jag är ensam. Eller jag är ganska säker på det.
Men jag är så mycket mer ensam än vad jag har varit de senaste åren, och det har slått mig hårdare ju längre tiden gått.
Man vänjer sig, och det är inte det finaste, det är inte mysigt.
Jag vill egentligen skriva "Men så är det" sen kommer jag på att det inte riktigt är sant, utan att det är mer en ursäkt.
Ja jag vet inte, känns skönt att få skriva av sig. Jag har inte riktigt allt för många att dela mina tankar med längre, så därför är det ju logiskt att jag delar med mig det till alla =)
Heh, jag skriver verkligen inte särskillt tydligt när jag läser vad jag skrivit.
Det är väldigt flummigt och den poängen jag tycker mig få fram, framgår inte alls utan det ser helt annorlunda ut. underligt, Folk borde tänka lite mer som mig, jag hade varit väldigt tydlig då.
Jag kanske är väldigt tydlig, jag kanske bara tror att jag vet hur andra brukar tänka. Skööna med det är att jag aldrig kommer få veta, måste liksom kunna läsa någon annas tankar då, och jag är inte riktigt där.
Men men, Allt är Ok,
för jag är Ok.
Jag är Ok.
Hur kan jag efter flera år fortfarande ha så svårt att uttrycka mig =)
See im all about them words.
Jag är Ok, jag har ett bra jobb, fantastiska vänner, en egen lägenhet och jag trivs med var jag är i mitt liv och vad jag gjort hittils. det är här man borde pausa, och inse att jag faktiskt har det bra. att man kan luta sig tillbaka lite och säga, " ja men okej, var nöjd ett tag nu"
men jag känner att jag kanske inte riktigt är killen som kan det..
undra om jag fortfarande kan kalla mig kille, Man? Pojke is out of the question.
Well, Jag tror jag börjar blogga när jag känner mig ensam, har inte gjort det på flera år, av en rätt bra anledning också. Men nu sitter man här =)
Jag vet inte riktigt, tror inte jag är ensam. Eller jag är ganska säker på det.
Men jag är så mycket mer ensam än vad jag har varit de senaste åren, och det har slått mig hårdare ju längre tiden gått.
Man vänjer sig, och det är inte det finaste, det är inte mysigt.
Jag vill egentligen skriva "Men så är det" sen kommer jag på att det inte riktigt är sant, utan att det är mer en ursäkt.
Ja jag vet inte, känns skönt att få skriva av sig. Jag har inte riktigt allt för många att dela mina tankar med längre, så därför är det ju logiskt att jag delar med mig det till alla =)
Heh, jag skriver verkligen inte särskillt tydligt när jag läser vad jag skrivit.
Det är väldigt flummigt och den poängen jag tycker mig få fram, framgår inte alls utan det ser helt annorlunda ut. underligt, Folk borde tänka lite mer som mig, jag hade varit väldigt tydlig då.
Jag kanske är väldigt tydlig, jag kanske bara tror att jag vet hur andra brukar tänka. Skööna med det är att jag aldrig kommer få veta, måste liksom kunna läsa någon annas tankar då, och jag är inte riktigt där.
Men men, Allt är Ok,
för jag är Ok.