Mihiih^^
Nu sitter jag hois robban^^ jag är varm = )
Mihihi, det känns skönt att ha kommit ut lite^^, vattenpipan är i full gång och alla är riktgit trevliga :D
-Saknar dig nu, har inte pratat med dig på hela dagen :S-
Jaja, nu ska jag typ återgå til festandet och drtömmandet om dig :)
51 dagar kvar^^
Nu är det färdigt för ikväll.
Stjärnorna sken som aldrig förr ikväll.
det avr två saker jag tänkte på ikväll, bara två.
det ena var dig, och det andra var en sommarkväll då det avr lika stjärnklart och jag satt utanör någons dörr hur länge som helst och bara pratade.
Undra om det bara är jag som har kvar det minnet?
När din mamma kom ut med en trädgårdsdyna.
Vad hände egentligen med det?
Och verför blev det som det blev?
det som var så bra, precis innan allt gick åt helvete?
den lördagskvällen, när vi lyssnade på the ark, det känes som det skulle...
det kändes bra, så som jag vill att det ska kännas.
JAg ville inget annat, sen så gick det som det gick.
Varför tror du jag blev så sårad?!
Varför tror du att det gjorde så ont?
fattade du inte!?!?
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN
Thåström och Jose Gonzalés i hörlurarna.
En av dom är för dom känslor jag känner för henne just nu. för månen.
Och thåström är för de känslorna som gick förlorade!
FUCK YOU!
NU behöver jag stockholm, jag behövder dig.
mer än allt annat.
du är fan det ända ljus som finns kvar.
Min självbild, självrespekt, tillochmed mitt självförtroende försvann ikväll.
Det är nog detta som kallas att "bryta ihop"
Men har inte jag rätt till det?
Jag menar.. vad är allt detta?
Det är väl ingen som vill att ens värld ska kolapsa?
Men att se dig gå där, bredvid honom. Fy fan säger jag.
javisst jag är itne dum, jag förstår, men det brukade vara jag som gick där bredvis, gick bredvid dig tills du kom hem, säker.
Det avr jag som gjorde det, min uppgift!
Men sen, gå och fucka upp det jävla liv.
Nej som sagt det finns bara en rba sak kvar i mitt liv.
Jag undrar avr jag hade varit utan henne.
50 dagar kvar. bara 50.
Imorn vill jag bara sova, sova bort allt.
och vakna lycklig igen.
Men, tänk om jag ahd efått vakna ett år bakåt i tiden...
Nu förstår jag hur du känner.
Förlåt mig.
Och nu spyr jag ut allt över henne.
hon förtjänar inte att höra sånt.
hennes drömbild av mig förstörs och jag kommer vara ännu mer ensam.
fan, jag tycker om henne så mycket ju :S
'
-ångest-
Seriöst, vad fna är detta för skitkänslor?!
bara en massa ångest och skam.
och sen på det är jag överväldigad av lycka.
Detta går inte ihop.
jag är så splittrad.
fna vad jag hatar att vara tonåring.
det mesta är så jävla osäkert och splittrat.
Det finns bara en sak som är säker.
och det är mina känslor för Dig!
Varför bor du så långt bort?.
varför har jag inga hämningar just nu?
jag bara spottar ur mig mitt inre.
Va fan, jag som varit så bra på att hålla det undengömt och för mig själv.
Nu sprider jag det som om det vore ingenting.
hur kan jag känna sån lycka, och samtidigt sån olycka?!
Och isyället för att knuffa bort mig, som nästan alla andra i min närhet gör så får hon mig att le.
jag menar.
Jag ler. jag sitter och käner mig mer glad än olycklig.
vad du är bra!
"...och det andra var en sommarkväll då det avr lika stjärnklart och jag satt utanör någons dörr hur länge som helst och bara pratade.
Undra om det bara är jag som har kvar det minnet?
När din mamma kom ut med en trädgårdsdyna."
Alltså, fan Jim. Förlåt mig så jävla mycket. Men alltså, jag är så jävla dum i huvudet.
Och fan, allt du skrev om mig i denna bloggen stämmer. Det stämmer så jävla bra och jag blir så jävla förbannad på mig själv.
jag kommer aldrig glömma någonting som vi två någonsin gjort tillsammans. Aldrig. För fyfan, den kvällen på min trappa var underbar.
Idag var det exakt ett år sedan sen vi satt på bussen hem från gamleby och jag sitter här med panikattacker. Jag tänker bara på hur allt pirrade i min mage och hur jag kände att allt kändes rätt. Jag kände bara att jag var så jävla lycklig.
Jag tänker bara tillbaka och vill att det skulle varit ett år sedan, för fan.. även hur jävla dum i huvudet jag är och hur jävla taskig jag har varit mot dig och hur mycket jag än vet att jag inte förtjänar mig är det enda jag vill att det ska vara som förr.
Jag vill inte att vi ska gå runt och vara sura på varandra, för jag mår dåligt av det och tydligen du också. Eller vaddå tydligen? det är ju för fan så. Och allt är fan mitt fel. precis ALLT. Jag har förstört det enda som gjorde mig lycklig och jag känner mig hemsk.
"Men, tänk om jag ahd efått vakna ett år bakåt i tiden...
Nu förstår jag hur du känner.
Förlåt mig."
Jim, iaf jag förlåter dig för precis allt som du har gjort.
Och jag vill fan att du ska göra det också.
Vi behöver prata om du vill, för jag känner att det behövs.
Även om du var full igår så spelar det ingen roll, för det är då man är ärlig.
För fan, snart är det den 3 maj, hur fan tror du jag kommer må då om vi går runt och är ovänner. Vi som skulle ligga och lyssna pån det ark och bara ligga där.. utan att säga någonting över huvudtaget.
Alltså, antagligen kommer du ignorera allt jag har skrivit här. Men snälla, gör inte det. Gör inte det.
Jag klarar mig inte utan dig Jim, jag gör verkligen inte det.
Och fan, jag kan släppa alla andra i min ovärld. Skita i precis allt och alla bara för att få dig som vän.
Kunna ha någon att prata minnen med, någon som verkligen förstår. Även om du inte gör det, så låssas du och det får mig att må så jävla bra.
Så, förlåt mig en massa Jim.
Vi måste prata.
Och nu blev detta något jävla sorts förlåt från min sida och ett bevis på hur jävla mycket jag behöver dig.
Jag har aldrig behövt någon så mycket, förstå det?
Förlåt.