Hej....Jim

Ja.


Alltså.



Ska vi göra ett vettigt försök nu eller?


Jag är trött, psykiskt trött på en veckas konstant tristess.
Inget nytt, ingenting.
 
jag är fysiskt pigg, jag har hur mycket energi att slösa men kommer inte på något vettigt att lägga det på.

Ja,
desutom börjar snuset ta slut och ag har inga pengar..
Usch.

Nej.


Poängen med allt detta är att mitt liv gått in i en rutin.
Jag är inte kär i någon, vilket gör att mitt liv mer eller mindre upphör tills jag hittar någon att bli kär i.
Jag har inget att se fram imot, vilket gör att varje dag känns som en evighet, bara för att inse att man har inget att göra när man kommer hem.

Så sjunker man ihop snäppet mer och bara suckar igenom vardagen.

Sen så när man bestämmer sig för att lycka upp sig så komemr man på att det finns inget man egentligen vill göra.
Det bästa jag kommer på är att sova tills klockan blir fyra och sen bara vandra runder.

Det jag verkligen vill är att ha en hårddisk på 1 Tb fylld med Anime.
Sen tillbringa de närmaste månaderna isolerad från verkligehetn och bara följa någon annans liv.


Men ja, samtidigt så  strider det mot min egen natur, jag är för social för att bara stänga av allt.


Nu blir detta en fet whine-blogg en det är söndag och jag känner grymt mycket för att whina.








Nej, jag vill bort härifrån.
Jag vill flytta till leni, börja musik estet och leka med Nadja.
 Jag ska man börja söka bidrag eller något.



Usch nä, jag vill träffa Nadja igen.. fy på mig som tänker så men jag vill det
Tanken var att jag skulle upp till hene på jullovet.
Hoppas det funkar.














Nej.
Nu ska jag skriva något som folk kan relatera till, som inte vet vem jag är!










Har ni någon gång nått den punkten där allt känns alldagligt?
Jag menar, då allt i livet är precis ett mellanting.
Nu lyssnar på samma musik som du vid det här laget kan texterna utantill på.
Du är vän med dina närmaste, du bråkar liksom inte med någon.
Du har sett alla filmer som går på Tv.
Du spelar samma gammla låtar på gitarr.
Du träffar samma folk om och om igen.
Du festar med samma gäng varje helg.
Du har ingen särskilld du tycker om, Eller så har du haft samma människa nära dig så länge att det växt in i vardagen.
Du har samma rutin dag in, dag ut.



Jag menar, jag är heller olyckligt kär, bråkar med alla  och känner mig utstött än har det som det är nu.
Jag menar, när det bara är tragiskt grått hela tiden så vill man åtminstonde kunna lägga energin på något, bra som dåligt.







jag klarar inte av att bara finnas till.
Att finnas till är nödlösningen när allt annat gått åt helvete.
För, att bara vara någon ett tag är bra för att läka insidan. inget bra inget dåligt, bara fokus på sig själv.
Men en längre tid..
Jag är inte skapt för detta.





Nu ska vi se det ljusa..

Eller
alltså nu blev jag ju helt nedstämd.
Det som jag ser fram imot mest är att imorn har vi en ny film hos pappa och på onsdag släpps bleach =/


Hur patetiskt är inte detta?!


Jag har verkligen inget att se fram imot..














Nej fan, jag sak skaffa ett jobb!



Men vad sak jag med pengar till?
köpa kebab så jag blir tjockare än vad jag redan är?!
Supa så jag kan bli full fler helger än vad jag redan är?!





Detta är verkligen en värdelös söndagskänsla!


VAd ska jag göra nu?!
Ännu mer bloggutfyllnad tills jag tröttnar och sen lägga mig?!
Va fan då för?!



Nu sak jag lyssna musk, lägga in bilder på bloggen och sen sova, nattinatt på er.