Hej....Jim

Jag måste gå igenom det här med altruim en gång till.
Eller, inte gå igenom, men, jag har tänkt vidare på det en del.

Jag skrev ju bloggen: "http://samii.blogg.se/2006/november/idag-insag-jag-nagot.html" för ett tag sen.
längre ner gick jag igenom Altrusim och påstod att Altruism inte existerar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Altruism

Men, När jag skrev det fick jag en kommentar av julia, den löd:

"Jag tror faktiskt att man kan göra någonting för någon annan utan att varken vinna på det på något vis eller känna sig nöjd efteråt.

Säg att en kompis vill att du ska följa med någonstans för att den inte vill gå ensam. Du vill verkligen inte men du gör det ändå, kanske för att du inte vågar säga nej, eller av någon annan anledning. Du följer med och har astråkigt och vill bara hem. När du väl kommer hem så är du inte alls glad, och besviken på att du gick med på det.
Vad vinner man på det? Det är inte egoism?"


Jag har tänkt på det i typ, 2-3 veckor.
Jag har inte hittat något som pekar på egen vinning i att göra så.
Sen kan man ju filosofera kring hur ofta man skulle göra något sånt och om man gjort det.
Men, det är ju inte intressant, för sanningen är att i min mening så är det en altruistisk handling.

Så jag blev jätteintresserad jättesnabbt, jag menar.
Detta r inte någon struntsak, detta är något jag tänkt på och försökt göra i två år.
Men om sanningen ska fram så skulle det inte funka för mig för jag skulle vara grymt nöjd med mig själv om jag gjorde något sånt.

Så vad är då kriterierna för att detta ska funka?
Jo, Du måste följa någon som du verkligen inte vill följa.
Och när du ska komma hem så ska du inte känna någon slags känsla av nöjdhet.
Du får inte tycka att det var snällt, du får inte vara nöjd över att du fått frisk luft och motion, du får inte vara nöjd över din goda handling.


Med dessa ord har jag nyss krossat allas chanser till att göra just denna Altruistiska handling.
Eftrsom om man nu mot förmodan skulle gå ut och göra detta så skulle man tänka när man kom hem, "jaja,  jag fick iaf lite motion" eller något sånt.
När ni läser detta så kommer ni undermedvetet tänka på det.

Men då kommer jag till den stora frågan, vad är det som göra att man gör en sån här sak?
Jag fastnade vid en sak när jag läste kommentaren: "för att du inte vågar säga nej"
Du vågar inte säga vad Du egentligen vill.
Genast så har jag kommit fram till svaret på min oändliga frågeställning., Man måste tveka på sig själv för att kunna utföra en Altruistisk handling.
Du kan inte vara självsäker och målinriktad, för då kämpar du för det du vill.
Du måste vara osäker. Altruism Föds ur feghet!
Vet ni hur underbart detta är?!


Alltså, nu ska ni inte tro att jag har gjort världens största upptäckt. utan detta är bara min uppfattning.
Detta är enbart vad jag har kommit fram till.


Men ja, åter till ämnet.
Förstår ni min koppling?
enda anledningen till att man kan göra något altruistiskt  är för att du inte vågar säga nej till din medmänniska.
givetvis så gälls det inte om man är rädd för att såra människan. Då vill inte göra någon ledsen utan du följer människan ändå. Då är det Empati, och då gör du en god gärning som du väljer att göra istället för att ta smällen av att säga nej och kasnke göra en annan människa upprörd.
Då väljer du bara mellan två tråkiga alternativ, du gör inget altruistiskt.
Men om du ur ren feghet följer för att du inte vågar säga nej så är det en annan sak.
När du kommer hem så kommer du bara vara trött på dig själv för att du säger nej. ingen som helst vinst för dig själv.

Hänger ni med?

Men då kommer vi till paradoxen i det hela.
Det krävs alltså feghet för att göra något Altruistiskt.

Om vi säger så här, den mänskilga egenskapen feghet är något som nästintill alla föraktar och tycker är dålig.

Eftersom feghet inte är något som för den personliga individen framåt.
Feghet är klassat som negativt.
Eftersom det strider med egoismen.


Det är nu det blir spännande gott folk, det är nu det stora otroligt spännande kommer in i bilden.

Är detta medvetet?
jag menar, om vi kommer fram till att Feghet är det som gör att Altruism går att utföra. Varför föraktas då feghet?
För att ur en egoistisk synvinkel hjälper inte feghet dig. det för dig inte närmare ditt mål.


Jag menar, feghet har alltid betraktats som något negativt.
Om vi går tillbaka till grottfolket,  Den fega mannen som inte vågade möta den sabeltandade tigern Var sämre än den Stora modiga mannen som vvåga ut och jaga dom sabeltandade tigrarna.

Det har funnits sen dess, fins fortfarande.

Mod är något som klassas som ädelt, medens feghet är en belastning.


Men, Varför föraktar vi feghet då?
Jag menar, Fegheten är det som skapar Altruismen.
ÄR detta någon undermedveten koppling som funnits föraltid, är vi så egoistiska att vi undermedvetet föraktar Altruism?!



Om det nu är så att vi strider mot Altruism undermedvetet.
vad fick oss att göra det från början?
Låt oss säga så här.
Vi kan väl konstatera att Altruism är bättre än Egoism.

Det altruistiska är något godare än egoism.
Egoism i sig skulle kunna klassas som negativt.
Eftersom du tänker bara på din välfärd, inte någon annan.
Det skulle nästan kunna klassas som något ont.


Och då är vi där jag vill.
Om Altruism är det Goda, och egoism är det onda.

Jag menar, Egoismen i sig föraktar altruismen genom dess negativa syn på feghet.


Detta är spännande.


Om vi säger så här, Egoism står för den egna personens vinning. Man själv ska ha det så bra som möjligt.

Vi kan väl säga det så här då, VI föds som egoister.
När vi kommer till världen vill vi få det så bra som möjligt.
Detta är något som försvinner mer och mer ju äldre man blir, man börjar tänka mer och mer på andras behov.

Men, När vi föds är vi renodlade egoister.
Om ni egoism är något negativt, det onda jämfört med Altruism.
Föds vi då onda?
det kan jag gå in på någon annan dag.


Mjo, alltså.
Om vi säger så här.
Alla vill leva i en utopi (http://sv.wikipedia.org/wiki/Utopi)
Vi vill vara så lyckliga som möjligt utan några bekymmer.

Jag anser att utopi inte går att uppnå förens Attruism används.
Innan ansåg jag också att altruism inte gick att uppnå utan en utopi.
Men nu, Om Altruism föds ur feghet, och utopi föds ur altruism.
Så borde en utopi vara ett fegt samhälle?

Men sen, egoism räknades ju som Ondska jämfört med Altruism.
Alltså finns inget av detta in en utopi.
Alltså får det inte finnas varken Altruism, eller egoism i en utopi.
Men jag ska gå in mer på det en annan dag^^

Men, det är inte utopi, i en utopi så är man inte feg.
För feghet klassas som negativt.
Och i en utopi existerar inte negativa saker.



Så, alltså har Altruism och utopi inget med varandra att göra.
Eller så har altruism inget med feghet att göra.
Men jag hittar ingen annan lösning på det.
Enda sättet att skapa altruism är genom feghet.
Så enkelt är det. Iaf i min värld.