Alla älskar sina nostalgilåtar^^
JAg älskar låten Work med jimmy eat world, inte för att den är en jättebra låt, Men förra vintern, precis efter jullovet så lyssnade jag på denna låten när jag gick till skolan, och, det var liten snö i vägkanterna, kallt och mulet. men även om vädret inte var perfekt så måste jag ha varit lycklig när jag gick där.
För, varje gång jag hör den låten så börjar jag le, för att sen ledsna till liten, man får nästan en ångestkänsla i magen, jag vet itne ritkigt varför. Men känslan finns där, och även om det är en olycklig känsla så tycker jag om det, det vet jag faktiskt itne riktigt varför heller, men jag gillar det.
jaja, IDag har jag i stort sätt bara läst, har sett lite anime och såg star wars 2 för att fördriva lite tid, men annars så har dagen varit väldigt slö.
Nu började Vermillion Pt. 2 spelas =)
Den har också ett ganska fint minne, eller, ja, det var förra sommaren, och emmie hade varit här, och så åkte hon hem, och då insåg jag att jag inte var kär i henne längre, vilket gjorde mig fruktansvärt olycklig, så jag grät, jag grät som ett litet barn hur länge som helst och var helt förkorssad, för jag ville verkligen gilla henne.
tror att det var då jag grät sist..
JAg tror killar har svårt för att gråta, om det handlar om uppfostran uppväxt eller bara normer vet jag inte, men det tar imot för killar att gråta..
Jag har ganska svårt för det själv, dels för att jag har svårt för att bli ledsen, jag är inte så värst känslosam när det gäller andra känslor n kärlek och ilska. De felsta andra känslor är ganska bleka jämfört med dom två, särskillt för mig, för när jag är kär eller arg så är det oerhört mycket känslor jag känner.
JAg har inte kommit på om det är negativt eller positivt men så funkar jag iaf.
JAg har kommit på att jag funderar oerhört mycket om hur jag funkerar och varför jag tänker vissa saker, elelr varför vissa minnen r jätteklara och att man ständigt påminns om dem.
Det kanske är normalt, det vet jag inte, men jag har kommit fram till att ju mer jag tänker på det och går igenom vad jag gör och vilka val jag gör osv, destu mer kommer jag på om mig själv och börjar förstå hur jag verkligen fungerar.
JAg tror det är en viktigt del av livet, att verkligen förstå en själv.
Och inte bara ite vagt, utan ingående, och inte abra låta det va och inte orka bry sig om det. för det är jobbigt att sitta och tänka på, och det tar hur mycket tid som helst.
för ju mer man kommer på destu mer förstår man vad ens svagheter är. och vad ens styrkor är, vad man är bra på.
För, som vuxen så litar du väldigt mycket på erfarenhet kan jag tro. Du gör skaer i rutin för du vet hur det funkerar och blir mer och emr säker på tillvaron och hur andra person reagerar osv.
Som ungdom så vet du inte detta, du har inte erfarenheten. För därför känns det viktigt för mig att veta vad jag kan och itne kan, för att man komer mycket längre och man komer dit man vill lättare.
Jag är typen som sätter upp mål inför vad jag gör, det kan vara så lätt som när man träffar någon på stan och det kan vara vad jag vill göra med mitt liv.
jag sätter upp mål och sen gör jag så mycket som möjligt för att nå dem.
Jag har känslan av att det inte är så vanligt, särskillt inte imin ålder, de flesta jag känenr brukar mest bara flyta med och hoppas att något händer dem.
Jag vet inte, jag har en tendens att få som jag vill, och inte på ett borskämt sätt, utan emr så att jag verkligen försöker få som jag vill.
För jag menar, om du har ett mål och du vet vad du vill, så är det lättare att kämpa för det och då är det lättare att få som man vill.
jag tror det är viktigt, att få som man vill, att leva på ens egna vilkor och inte bara leva lite random och hoppas att det blir bra endå.
För, alla gillar att ha val, tror jag.
Jag menar, det känns bättre om man kan välja det bästa av två saker än att tvingas göra något eftersom man inte har något val.
Givetvis har man alltid ett val, man kan ju välja att skjuta sig själv osv, men nu menar jag mer rationellt, att man kan välja mellan vilken skola man vill för man har bra betyg, och man kan välja vilken fest man kan gå till för att det finns folk som vill ha en på mer än en fest.
Sen finns det ju nackdelar emd det med, det kan bli så att man blir överambitiös och inte stoppar för någonting, varken moral eller lagar, det har hänt mig någon gång, och man får konsekvenser..
Idag läste jag ut andra boken i Philip Pullmans trilogi "den mörka materian", jag har läst två bäcker på två dagar, min bror håller på med del tre, man han läser något så jävulskt långsamt, det gör han itne, men jag sträckläser, lägger knappt ifrån min boken, emdans han tar massa pauser för att gulla med hans flickvän.
Så jag ska försöka sno boken lite sanbbt av honom imorn och börja läsa den =P
för tvåan slutade verkligen spännande^^
För en månad sen kasnke, innan vi slutade skolan var vi på sånt millitärläger, och då sa en tjejkompis till mig att jag var lite töntig..
och ja, jag är itne särskillt förtjust i henne och hon är inte någon jag umgås med, så jag borde inte ha tagit åt mig så mycket, och det gjorde jag inte heller, men det fastnade otroligt på mig, jag har tänkt på det hur mycket som helst.
För i början så ville jag itne vara töntig, jag menar, vem vill vara det.
Men sen så insåg jag att, jag är faktiskt ganska töntig, jag menar, om man tittar på hur jag är som människa så hannar jag genast i töntkategorin.
Jag menar, Jag är bra i skolan, jag älskar anime, jag läser mycket, jag är inte särskillt manlig (men jag försöker xD) jag är dålig på bollsporter, och jag gilalr verkligen att läsa böcker. Se så uppskattar jag tjejfilmer, för dom är så sorgliga, sen så är jag inte särskillt snygg, jag menar, ajg är inte ful inte enligt mig, men ajg är inte den killen man vänder sig om för att titta på igen.
Men sen så kommer jag på att jag faktiskt gillar anime, böcker och tjejfilmer. så vad gör det om jag är töntig? så länge jag gör det jag tycker om =)
(Det där lät verkligen jättetöntigt)
Jag menar, detta är kanske inte det första man säger till någon man möter.
Alla är väldigt ivriga på att visa upp sina bästa sidor.
Det är nog samma med mig, för det är väldigt viktigt att folk tycker bra om mig, och att dom kommer ihåg mig.
Och jag tror jag är gansak bra på att göra ett första intryck.
Jag undrar var allt detta kom ifrån, jag hade ingen större skrivlust när jag satte mig här, men det fortsatte allt eftersom, och nu blev det en hel del.
Känns skönt efter man skrivit tycker jag, fått ut sig en massa.
För, varje gång jag hör den låten så börjar jag le, för att sen ledsna till liten, man får nästan en ångestkänsla i magen, jag vet itne ritkigt varför. Men känslan finns där, och även om det är en olycklig känsla så tycker jag om det, det vet jag faktiskt itne riktigt varför heller, men jag gillar det.
jaja, IDag har jag i stort sätt bara läst, har sett lite anime och såg star wars 2 för att fördriva lite tid, men annars så har dagen varit väldigt slö.
Nu började Vermillion Pt. 2 spelas =)
Den har också ett ganska fint minne, eller, ja, det var förra sommaren, och emmie hade varit här, och så åkte hon hem, och då insåg jag att jag inte var kär i henne längre, vilket gjorde mig fruktansvärt olycklig, så jag grät, jag grät som ett litet barn hur länge som helst och var helt förkorssad, för jag ville verkligen gilla henne.
tror att det var då jag grät sist..
JAg tror killar har svårt för att gråta, om det handlar om uppfostran uppväxt eller bara normer vet jag inte, men det tar imot för killar att gråta..
Jag har ganska svårt för det själv, dels för att jag har svårt för att bli ledsen, jag är inte så värst känslosam när det gäller andra känslor n kärlek och ilska. De felsta andra känslor är ganska bleka jämfört med dom två, särskillt för mig, för när jag är kär eller arg så är det oerhört mycket känslor jag känner.
JAg har inte kommit på om det är negativt eller positivt men så funkar jag iaf.
JAg har kommit på att jag funderar oerhört mycket om hur jag funkerar och varför jag tänker vissa saker, elelr varför vissa minnen r jätteklara och att man ständigt påminns om dem.
Det kanske är normalt, det vet jag inte, men jag har kommit fram till att ju mer jag tänker på det och går igenom vad jag gör och vilka val jag gör osv, destu mer kommer jag på om mig själv och börjar förstå hur jag verkligen fungerar.
JAg tror det är en viktigt del av livet, att verkligen förstå en själv.
Och inte bara ite vagt, utan ingående, och inte abra låta det va och inte orka bry sig om det. för det är jobbigt att sitta och tänka på, och det tar hur mycket tid som helst.
för ju mer man kommer på destu mer förstår man vad ens svagheter är. och vad ens styrkor är, vad man är bra på.
För, som vuxen så litar du väldigt mycket på erfarenhet kan jag tro. Du gör skaer i rutin för du vet hur det funkerar och blir mer och emr säker på tillvaron och hur andra person reagerar osv.
Som ungdom så vet du inte detta, du har inte erfarenheten. För därför känns det viktigt för mig att veta vad jag kan och itne kan, för att man komer mycket längre och man komer dit man vill lättare.
Jag är typen som sätter upp mål inför vad jag gör, det kan vara så lätt som när man träffar någon på stan och det kan vara vad jag vill göra med mitt liv.
jag sätter upp mål och sen gör jag så mycket som möjligt för att nå dem.
Jag har känslan av att det inte är så vanligt, särskillt inte imin ålder, de flesta jag känenr brukar mest bara flyta med och hoppas att något händer dem.
Jag vet inte, jag har en tendens att få som jag vill, och inte på ett borskämt sätt, utan emr så att jag verkligen försöker få som jag vill.
För jag menar, om du har ett mål och du vet vad du vill, så är det lättare att kämpa för det och då är det lättare att få som man vill.
jag tror det är viktigt, att få som man vill, att leva på ens egna vilkor och inte bara leva lite random och hoppas att det blir bra endå.
För, alla gillar att ha val, tror jag.
Jag menar, det känns bättre om man kan välja det bästa av två saker än att tvingas göra något eftersom man inte har något val.
Givetvis har man alltid ett val, man kan ju välja att skjuta sig själv osv, men nu menar jag mer rationellt, att man kan välja mellan vilken skola man vill för man har bra betyg, och man kan välja vilken fest man kan gå till för att det finns folk som vill ha en på mer än en fest.
Sen finns det ju nackdelar emd det med, det kan bli så att man blir överambitiös och inte stoppar för någonting, varken moral eller lagar, det har hänt mig någon gång, och man får konsekvenser..
Idag läste jag ut andra boken i Philip Pullmans trilogi "den mörka materian", jag har läst två bäcker på två dagar, min bror håller på med del tre, man han läser något så jävulskt långsamt, det gör han itne, men jag sträckläser, lägger knappt ifrån min boken, emdans han tar massa pauser för att gulla med hans flickvän.
Så jag ska försöka sno boken lite sanbbt av honom imorn och börja läsa den =P
för tvåan slutade verkligen spännande^^
För en månad sen kasnke, innan vi slutade skolan var vi på sånt millitärläger, och då sa en tjejkompis till mig att jag var lite töntig..
och ja, jag är itne särskillt förtjust i henne och hon är inte någon jag umgås med, så jag borde inte ha tagit åt mig så mycket, och det gjorde jag inte heller, men det fastnade otroligt på mig, jag har tänkt på det hur mycket som helst.
För i början så ville jag itne vara töntig, jag menar, vem vill vara det.
Men sen så insåg jag att, jag är faktiskt ganska töntig, jag menar, om man tittar på hur jag är som människa så hannar jag genast i töntkategorin.
Jag menar, Jag är bra i skolan, jag älskar anime, jag läser mycket, jag är inte särskillt manlig (men jag försöker xD) jag är dålig på bollsporter, och jag gilalr verkligen att läsa böcker. Se så uppskattar jag tjejfilmer, för dom är så sorgliga, sen så är jag inte särskillt snygg, jag menar, ajg är inte ful inte enligt mig, men ajg är inte den killen man vänder sig om för att titta på igen.
Men sen så kommer jag på att jag faktiskt gillar anime, böcker och tjejfilmer. så vad gör det om jag är töntig? så länge jag gör det jag tycker om =)
(Det där lät verkligen jättetöntigt)
Jag menar, detta är kanske inte det första man säger till någon man möter.
Alla är väldigt ivriga på att visa upp sina bästa sidor.
Det är nog samma med mig, för det är väldigt viktigt att folk tycker bra om mig, och att dom kommer ihåg mig.
Och jag tror jag är gansak bra på att göra ett första intryck.
Jag undrar var allt detta kom ifrån, jag hade ingen större skrivlust när jag satte mig här, men det fortsatte allt eftersom, och nu blev det en hel del.
Känns skönt efter man skrivit tycker jag, fått ut sig en massa.
Kommentarer
Trackback