tjohej

Hmm.
För er som inte vet så har ajg den senaste tiden mått lite sisådär.
Det har resulterat i väldigt dålig närvaro i skolan.
Vi snackar ritkigt dåligt, typ borta tre dagar i veckan.
men för lite emr än två veckor sen hade jag ett samtal med mina föräldrar, rektorn min mentor och kuratorn och efter det har jag skärpt mig.
jag missade inte en lektion på två veckor, vilket är väldigt bra.
Förutom igår då jag var hemma hos mamma och orkade inte gå upp....


så jag struntade i skolan.



och givetvis så måste skola regera, vad tror ni dom gör?
samtal?
brev hem?
de ringer föräldrarna?


nejnej nej...
Det var inget av de ovanstående.


utan precis innan min sista lektion släpar min lärare iväg mig till skolsystern, Och där får jag göra ett drogtest...


min skola anser att det som är mest lämpat för att förebygga skolkning är ett drogtest?!
suck, nu är jag bara sur på min skola >.<

Det är ljust ute mina vänner

KLockan är nu kvart över två en söndagkväll.
Jag gick ut nyss.



och jag såg det finaste jag någonsin sett!
Det är fullmåna ikväll, Och det är i princip molnfritt, det finns små molntussar som svävar så otroligt högt, och det är ljust ute, månen är så stark och klar att det är ljust ute, det är helt fantastiskt.
och sen är det kallt, det öuktar snö i luften och man har sån drak-andedräckt...


det är helt awesome.
jag sa faktiskt awesome när jag var där ute.




det är jättevackert. Verkligen verkligen!

Shakugan nu shana javisst

Den serien är bra.


fast just nu orkar jag inte se det.

Idag har jag hittat botemedlet mot depresioner.


eller så det funkade asbra för mig iaf..


jag har haft så, halvdålig dag, typ mer Allt-suger-låt-mig-vara-dag.
men iaf, kom hem, tog en cigg, satte på kaffe, körde igång lite peter lemarc och dansade i trätoflor på altanen.


efter det gick jag in och såg ltie extreme home makeover.
och det var nice!
fan vad jag gillar det programet!
Asmysigt.
iaf, jag blev helt överlycklig och tårögd när jag såg det.
och mådde genast bättre =)


så jag tänkte skriva lite blogg om life och hurd et är och så^^


Såg att loppan hade kommenterat, det gör mig lycklig när det händer =P
måste erkänna att jag är smygrädd för att folk ska börja glömma mig,
Jag menar, det är lätt att tappa kontakten right.


Iaf så när jag blivit ganska glad över hennes kommentar så började jag skriva då.
och nu så har jag berättat det.




Annars ska jag ner och dricka lite blue keld nu.






det var gott^^

jag har köpt gitarrsträngar idag.
denna månaden har jag algt 800 spänn på min gitarr... känns.. bra och dåligt =)


mest bra.
den låter som en gud nu iaf.
men nus ka jag ut och gå en  sväng  bye bye =)

Round here, we always stand up straight.

jag är trött.


Egetnligen hade jag tänkt skriva något vettigt här. men hay-
mitt liv är inte så vettigt just nu.
inget händer
*suck*

jihau

hmm,


jag vill skriva en bok.
Jag tror faktiskt jag ska börja göra det.


jag har en jättebra story i mitt huvud.
tror jag.
Eller så, det är den sortens bok jag skulle vilja läsa.
men jag är rädd för att jag inte kan utrycka mig ordentligt.


Men ja.
annars så är mitt liv som det är.
mina föräldrar vet om hur mycket jag är borta fårn skolan.
de förstod och det är skönt.



Men jag tycker fortfarande det är läskigt hur allt kan gå från bra till det här på så liten tid.
men jag är här nu, och hade jag kunant ändra saker ahde jag itne gjort det för någon gång måste jag gå igenom detta!








va fan.

jävla bombnedslag typ.



jag bara, vrakade ihop?

Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det.
gud vad jag önskar att ajg rökte för jag hade lätt kunnat ta en cigg nu.


jag vet inte ens riktigt vad som hände.

äckelkänsla.


jag önskar att jag kunde skriva om något bra, eller så.
Jag vill verkligen det för det är så mycket mysigare att läsa om det.



Eller så, som en tv-serie, sån High school drama.
först är allt normalt, sen händer något jättebra, och allt är skönt, sen händer något dåligt, och man vill som veta vad som händer sen.



men i mitt fall så känns det som omjag är fast i ett evigt normalt för att sen drabbas av dåligt.
det blir som aldrig jättebra och jag är så jävla trött på ett händelselöst svenssonliv.


Just nu känner jag helt enkelt för att ge upp.
För hetl seriöst jag har börjat tappa greppet helt.
jag har sjukt dålig närvaro i skolan, jag glider ifrån alla och jag önskar att jag hade någon, åtminstonde någon som verkligen fanns där.



men jag vågar inte ens skriva till folk just nu, för de kommer tro att jag är jävla fag-whine, vem vill lyssna på fag-whine?
men det är så sorgligt egentligen,
att när jag mår dåligt och känner mig ensam så är jag så rädd för att bli ensam att jag inte vågar prata med någon.


och jag vet faktiskt itne riktigt vad som hände.
eller så, men något blev fel under kvällen.
jag typ, bryter ihop lite hela tiden känns det som.
och jag vågar itne prata med någon om det.

Jag vågar inte ens be om en kram längre.
gud vad jag skulle behöva en kram....


på något sätt känns det här ärligt eller så, för jag blir mer och mer ledsen ju mer jag skriver, för det är sant och det känns så sjukt sorgligt, jag menar, jag vågar inte ens erkänna för mig själv vad jag tycker.
jag måste skriva det.
för jag är för rädd för att tänka på det, jag är så fruktansvärt rädd för att bli ensam.

helt ärligt det skrämmer mig, och jag känner mig så ensam just nu.
jag vet att imorn kommer det kännas bättre, men va fan, det hjälper inte mig nu.
''



har ni märkt hur lätt det är att blunda för problem?
man tänker på det och säger åt sig själv att skärpa sig, tänker på något annat och hopaps att problemet inte finns kvar.
Det är jobbigt när man inte kan det längre =/

Hej alla andra.

Idag känner jag mig ensam.


det var många år sen jag kände mig ensam på detta sättet.



Men detta är en bra ensam.


Jessica åkte nyss hem,  Och det var verkligen, coolt.
Eller så, när min pappa och hennes mamma var ihop så träffades vi nästan varje helg, och så nu fem år senare får jag exakt samma känsla när hon åker som då.
Det är exakt samma ensamhetskänsla.
















Och det är inget dåligt, alltså känslan är ju inte så värst rolig.
Men det känns som om inget har hänt, hon var precis som som jag föreställt mig, och det var skönt^^
Den försa timmen så var jag sjukt nervös eller så, jag menar hon var ju typ bara min bästa vän som försvann? vem bryr sig om sånt liksom?
Nej men det löste sig, och när jag slappnade av lite så var det som om vi hade fortsatt träffas^^
Som om det inte alls hade gått fem år sen vi sågs sist utan mer så att vi sågs varje helg typ^^

På gott och ont, det var otroligt skönt att hitta något totallt stabilt, det saknar jag i mitt liv, och sen var det lite tråkigt för det blev så odramatiskt,  verkligen, jag kom på att jag faktiskt hade saknat henne.
Mycket mer än jag trodde, jag menar, vi avslutade varandras meningar :P
verkligen ascoolt!


Och jag vill klargöra för alla där som känner mig, att jag är inte kär, inte kärleksmässigt iaf.
Men hon var min "syster" och bästa vän i typ 3 år, så känslan är ganska...perfekt.


ja, så just nu känner jag mig ensam, på ett bra sätt^^


jag menar, vi gjorde verkligen inget speciellt, vi satt i princip och såg hela fjärde säsongen av one tree hill, Men det var mysigt och kul, och hon ville som se det och jag är för omanlig för att säga imot ^__^


Men det vra bra, och dåligt, mest bra.,