Fool you made the girl fall in love, it wasn't a lie, but it wasn't true, i just wanted you to feel good
Nu är klockan 123
och det är natt
och jag borde verkligen hitta till min säng och sova
Men,
jag vill inte
=)
Nejtack, jag trivs så bra här
idag har varit, en helt vanlig dag
JAg satt nyss och funderade på en grej,
Ovanligt för att vara mig.
det jag satt och tänkte. okej
jag får formulera om
jag bloggar typ, en gång om dagen, ish.
och jag skriver mest för jag vet att jag kommera tt älska att läsa om det nä'r jag glömt bort det.
Men, eftersom det är en blogg, så vågar jag ju faktiskt inte skriva ner absolut allt.
det som är mest personligt och privat vågar man som inte skriva ner.
Och, eftersom jag vet att jag glömmer det triviala, alla småsaker liksom.
glömmer jag bort vissa viktiga saker med? det jag inte vågade skriva ner,
har det försvunnit för alltid?
Jag menar, jag kan ju inte riktigt sitta och fundera på om ajg glömt bort något viktigt..
frågan är, Kan det vara värt att skriva ner de saker man tycker är lite jobbigt att prata högt om, För att i ett senare skede kunna titta tillbaka och se, "det löste sig" eller vad man ska säga
Ja du.
Imorse så regnade det när jag vaknade.
Jag fick en feting flashback från siesta.
Det var, första dagen,
eller andra
i vilket fall som
jaja
Nu kom en sån grej =)
haha, frågan är om man ska skriva ner sånt här?
eller, om man bara ska låta det vara?
Som det känns nu, kommr jag nog aldrig glömma den dagen
men,
VAd vet jag?
om 1 år, finns det minnet kvar?
Antagligen, men om 3 eller 4?
kanske.
Ens läsare är för anonyma för att man ska våga spy ut sitt privatliv.
Tänk om min mamma läser liksom^^
haha,
hemsk tanke
haha
Nej men fy fy fy!
haha xD
jaja.
Och nu slår tanken mig,
Att om hon läser min blogg kommer hon se att jag skriver "fy fy fy" vid tanken på att hon läser den
VIlket gör att hon kanske tar illa upp och nu kanske jag borde fundera på att ta bort det stycket?
haha,
Välkommen till jims värld
Konstant tvekan <3
Nej men et är väl mest,
Inget barn vill att deras föräldrar ska få reda på för mycket om deras privatliv?
rädsla för att bli sårad är min gissning, ens föräldrar kommer alltid vara ens "Hemma-Hamn"
Stället man alltid kan återvända till, och av rädsla för att förlora den säkerheten vill man skydda dem från alla ens snedsteg osv. osv.
det låter alltid mycket bättre när man gör saker av omtanke än av någon annan anledning.
well.
Jag har ingen aning om vad min poäng var,
mina tankegångar är alldeles för flyktiga för att jag ska kunna hålla fast vid dem en längre tid.
Adhd? vme vet
koncentrationssvårigheter =P
Nejtack,
nu blir det.
Film kanske?
har inte bestämt mig än
sova kanske?
nu är klockan 135
over & out
och det är natt
och jag borde verkligen hitta till min säng och sova
Men,
jag vill inte
=)
Nejtack, jag trivs så bra här
idag har varit, en helt vanlig dag
JAg satt nyss och funderade på en grej,
Ovanligt för att vara mig.
det jag satt och tänkte. okej
jag får formulera om
jag bloggar typ, en gång om dagen, ish.
och jag skriver mest för jag vet att jag kommera tt älska att läsa om det nä'r jag glömt bort det.
Men, eftersom det är en blogg, så vågar jag ju faktiskt inte skriva ner absolut allt.
det som är mest personligt och privat vågar man som inte skriva ner.
Och, eftersom jag vet att jag glömmer det triviala, alla småsaker liksom.
glömmer jag bort vissa viktiga saker med? det jag inte vågade skriva ner,
har det försvunnit för alltid?
Jag menar, jag kan ju inte riktigt sitta och fundera på om ajg glömt bort något viktigt..
frågan är, Kan det vara värt att skriva ner de saker man tycker är lite jobbigt att prata högt om, För att i ett senare skede kunna titta tillbaka och se, "det löste sig" eller vad man ska säga
Ja du.
Imorse så regnade det när jag vaknade.
Jag fick en feting flashback från siesta.
Det var, första dagen,
eller andra
i vilket fall som
jaja
Nu kom en sån grej =)
haha, frågan är om man ska skriva ner sånt här?
eller, om man bara ska låta det vara?
Som det känns nu, kommr jag nog aldrig glömma den dagen
men,
VAd vet jag?
om 1 år, finns det minnet kvar?
Antagligen, men om 3 eller 4?
kanske.
Ens läsare är för anonyma för att man ska våga spy ut sitt privatliv.
Tänk om min mamma läser liksom^^
haha,
hemsk tanke
haha
Nej men fy fy fy!
haha xD
jaja.
Och nu slår tanken mig,
Att om hon läser min blogg kommer hon se att jag skriver "fy fy fy" vid tanken på att hon läser den
VIlket gör att hon kanske tar illa upp och nu kanske jag borde fundera på att ta bort det stycket?
haha,
Välkommen till jims värld
Konstant tvekan <3
Nej men et är väl mest,
Inget barn vill att deras föräldrar ska få reda på för mycket om deras privatliv?
rädsla för att bli sårad är min gissning, ens föräldrar kommer alltid vara ens "Hemma-Hamn"
Stället man alltid kan återvända till, och av rädsla för att förlora den säkerheten vill man skydda dem från alla ens snedsteg osv. osv.
det låter alltid mycket bättre när man gör saker av omtanke än av någon annan anledning.
well.
Jag har ingen aning om vad min poäng var,
mina tankegångar är alldeles för flyktiga för att jag ska kunna hålla fast vid dem en längre tid.
Adhd? vme vet
koncentrationssvårigheter =P
Nejtack,
nu blir det.
Film kanske?
har inte bestämt mig än
sova kanske?
nu är klockan 135
over & out
Kommentarer
Trackback
