Hej....Jim

bloggarna halv fem på natten är alltid de ärligaste.




Igårnatt kom jag faktiskt på vad jag skulle blogga om idag,
Synd abra att det tog så lång tid.




När jag var liten,
kanske, från det jag var 9 till 13,
Någonstans där, så ville ja aldrig somna. För, när jag låg där i mörkret i sängen
Så fantiserade jag ihop berättelser, de var jättekomplexa, fantasifylda.


De kunde pågå i månader, ett tema till ett annat. Det var så fruktansvärt verkligt för mig.
Och det gick bara där, i sängen när det var mörkt och ajg var ensam, jag kunde inte låta fantasin ta över på samma sätt någon annanstans

de handlade om allt från att jag och några få utvalda var de enda överlevande på jorden, och att vi körde omkring i en enorm lastbil, där vi levde. som ett kollektiv.

Eller, att jag var ensam, i en ubåt, och åkte omkring i haven.


De var så fruktansvärt verkliga.
Jag såg fram imot när jag skulle lägga mig, så jag kunde få återvända till min värld.


sen,
blev jag äldre

och jag slutade fantisera på nätterna,
det ersattes med att sova.


jag hade alltid massa gosedjur i sängen, för, de var levande i fantasierna.
De kunde prata med mig, de hade alla helt egna personligheter.

Jag var jättemån om att de skulle få täcke också, så att de inte frös på nätterna.
Och vaknade jag och en låg på golvet blev jag ledsen och bad om ursäkt till dem.

det låter helt sjukt.
Men de var jätteviktiga för mig.
För, mina fantasier var jätteviktiga.

Men, sen när jag blev äldre och slutade göra det.
så,
tappade jag stinget eller var man ska säga.

det blev svårare och svårare när jag försökte återvända.


och nu.
Igår.
så försökte jag igen


det är första gången på flera år.
Men det går inte längre.
inte alls, jag kommer inte ens i närheten.

jag vågar inte släppa taget om verkligheten

det är jättesorgligt. Jag saknar det, jättemycket.









Men, ibland går det inte riktigt som man vill.
Det är fina minnen,
jättefina.


Nu måste jag sova.