Hej....Jim

Jag känner mig så småaktig, så, elak.
För jag sitter och spyr ut hur dåligt _jag_ mår över att min flickvän är utomlands.
Och, jag borde njuta av att hon är borta och har roligt, och glädjas för henne.
Och jag gör det, verkligen, jag gör det.

Jag har kommit fram till att jag är bara skräckslagen för att bli övergiven.
Jag är inte rädd för att hon ska vara otrogen, eller hitta på dumma saker, För det kommer hon inte göra.
Men jag är rädd, för att hon har åkt hundratals mil ifrån mig, och jag kan inte rymma till henne när jag är ledsen.
Jag kan inte ringa henne när jag behöver höra hennes röst.

Jag kan inte vara nära henne nu när jag behöver det.
och jag vet att hon kommer tillbaka, så jag är inte lämnad,
Men, jag är rädd för att bli lämnad,
och jag är rädd för att bli övergiven.

och när hon är så långt borta så försöker min hjärna desperat övertala mig om att jag är övergiven och lämnad,
och jag har inte kontroll nog att styra bort tankarna.
Så därför tycker jag det är jobbigt,

För tanken på att bli lämnad av henne, att bli övergiven, att bli ensam.
Är för mycket.

Så, jag mår inte dåligt för att hon är i spanien, jag mår dåligt för jag är rädd för ensamhet.

jag är patetisk,