Hej....Jim

Jag känner mig så småaktig, så, elak.
För jag sitter och spyr ut hur dåligt _jag_ mår över att min flickvän är utomlands.
Och, jag borde njuta av att hon är borta och har roligt, och glädjas för henne.
Och jag gör det, verkligen, jag gör det.

Jag har kommit fram till att jag är bara skräckslagen för att bli övergiven.
Jag är inte rädd för att hon ska vara otrogen, eller hitta på dumma saker, För det kommer hon inte göra.
Men jag är rädd, för att hon har åkt hundratals mil ifrån mig, och jag kan inte rymma till henne när jag är ledsen.
Jag kan inte ringa henne när jag behöver höra hennes röst.

Jag kan inte vara nära henne nu när jag behöver det.
och jag vet att hon kommer tillbaka, så jag är inte lämnad,
Men, jag är rädd för att bli lämnad,
och jag är rädd för att bli övergiven.

och när hon är så långt borta så försöker min hjärna desperat övertala mig om att jag är övergiven och lämnad,
och jag har inte kontroll nog att styra bort tankarna.
Så därför tycker jag det är jobbigt,

För tanken på att bli lämnad av henne, att bli övergiven, att bli ensam.
Är för mycket.

Så, jag mår inte dåligt för att hon är i spanien, jag mår dåligt för jag är rädd för ensamhet.

jag är patetisk,

Jag saknar min flicka.

Och det här är pest,
Jag erkänner, jag är kass som pojkvän, Men jag mår fan inte bra av att hon är borta.

Andra kanske klarar det, de kanske är starkare än mig.

Men när min flickvän är på fylleresa i Spanien så mår jag dåligt, jag tycker inte om det, det tär på mig och jag vill inte vara med om det mer.

Men, vad kan man göra åt det?


vet inte ens hur jag ska bli bättre på det,
För hur ska jag "inte sakna henne"



Ofta det går?


jaja,
Det här är vidrigt, tänker aldrig vara killen som stannar hemma,
Det funkar inte för mig, inte alls, inte ens i närheten av alls.

Hade det varit, en sightseeing i london, Eller en vecka i new york.
Eller backpacking i sydamerika.

Så hade det inte varit lika jobbigt,
Men en fylleresa?
Jag menar, visst det är mysigt att hon har kul, och så.

Jag menar, jag har ingen anledning till att vara orolig, inte alls.
Och jag litar på henne helt och hållet.
verkligen.

Men jag mår fortfarande kass.
jag vet inte ens vad det är som gör att jag mår dåligt över det.
Men, så fort jag kommer hem och inte sysselsätter mig så blir det jobbigt.
för då börjar man tänka,
och det är alla "tänk om" Som dödar en.

ena tanken leder till den andra, och man spårar ur i sina tankar,
tills man sitter här och tänker på alla dåliga saker som "kanske kan" hända,
fast det inte finns någon egentligen chans.

Och, andra är nog bättre på att kontrollera sig, att inte låta tankarna ta över och spåra ur.
Men jag kan inte,
Jag klarar inte det.
De spårar ur konstant.
Och det sluter med att jag sitter här hemma, och mår dåligt över något som inte händer, som inte kommer hända, och som inte kan hända.


Hon ger mig ingen anledning till att vara orolig,
Men jag skapar dem åt mig själv.
bra jobbat Jim,,,

Suck,
nu går jag och lägger mig.

Vi kan ta det bra först, de bra grejerna som händer i mitt liv nu för tiden.


Jag har jobbat på skånetrafiken i några veckor nu. Och jobbet är bra, det är bättre än bra, det är faktiskt helt underbart.

När man jämför med de jobb jag haft innan så blir jag förvånad över hur dåligt man faktiskt haft det.
Men, Om man bara jobbat på Mcdonalds så vet man nog inte mycket bättre.

Jack och Filip var här i helgen och vi drack och hade oss, alltid roligt och det är skönt att ha kul.
Och veckorna går snabbt när jag jobbar, vilket är skönt, jag vill bara att det ska bli den 24 juni så jag kan få min första lön.
Har inte haft pengar att leka med sen december, och jag är trött på att behöva bekymra mig över det.

JAg vill få min lön så jag kan få leka lite.

Jag har bra arbetskamrater, de är snälla och jag kan ha kul med dem. Det är fortfarande stelt, på sätt och vis.
Men det släpper, har som sagt inte jobbat så värst länge.


jag trivs med mitt liv.





Det dåliga nu då.
Och det är inte dåligt, som i, dåligt.

Men!
Min flickvän är på Studentresa i spanien,
Hon ska vara där i en vecka, och hon åkte i lördags.

Och jag står inte ut längre.
Jag tycker det är jobbigt, skitjobbigt om jag ska vara ärlig.

Jag vill bara ringa henne, säga hur mycket jag saknar henne, att jag har svårt för att vara så fruktansvärt långt ifrån henne, att jag längtar efter henne och att jag vill ha henne bredvid mig just nu. Att jag vill ha hem henne!
GIvetvis skulle jag aldrig göra det, för samtidigt som jag tycker det är skitjobbigt, så vet jag hur fruktansvärt kul det är där,
Och jag har vetat om att hon ska åka i ett halvår, så man har ju haft tid att förbereda sig.
nu ska jag inte säga att ens flickvän inte ska kunna resa iväg utan en, för jag tänker inte vara den killen.

Men,
Det är svårt att vara den i förhållande som stannar hemma när andra halvan är ute på en fylleresa.


Men men, som sagt, jag skulle aldrig säga det till henne när hon är där nere, för, det är nog ganska svårt att ha lika kul och vara lika avslappnad om hon visste att jag sitter här hemma och kämpar med det.
Fram tills resan har jag stöttat henne helhjärtat, och berättat om hur fantastiskt det är där nere, för jag vet, jag har varit där. det är fantastiskt!
Jag har inte nämnt att jag haft lite ångest över det.
inte ens visat det,
För
Hon ska kunna åka iväg. Klart hon ska kunna åka iväg!
Jag hade mått sämre om hon stannat hemma, verkligen!

det hade känts som man höll tillbaka henne, och sån vill jag inte vara.
Men,
det hade varit skönt om hon kanske, skickade ett sms någongång.
Nu är man nojjig visserligen, men vadå, har hon så kul att hon helt slutat tänka på mig? har hon så kul att hon inte hinner skicka iväg ett litet sms?
Att hon inte kan ringa och säga, att dom kom fram och att allt är bra?

Alltså,
Jag vet inte, det är nog inte för mycket begärt,,
Men nu bara gnäller jag, för jag vet att hon inte slutat tänka på mig,
och jag vet att hon inte glömt mig,
Men, fortfarande..

jaja, skitsamma.


Jaja, jag tror jag är en kass pojkvän, Jag är nog det, jag har aldrig varit riktigt bra på det.
Jag borde kunna slappna av, låta min flickvän åka utomlands utan att sitta hemma och övertänka igenom allt. och själv ha roligt.

Jag får väl försöka ha kul också.

NU funderar jag starkt på att bara radera allt jag skrivit här,
Men jag är inte sån, jag tänker det här, och jag känner på detta viset, så då får det fortsätta vara skrivet!

Och, jag saknar ju faktiskt bara henne?
Jättemycket
JätteJÄTTEj-ä-t-t-emycket

det är okej att göra det =)

Jag gick och la mig innan.

Men,
sen gick jag upp igen, för jag gör så.

för min säng är tom ikväll, och det är inte samma sak att sova då.


Så jag väljer att sitta här i mitt mörker och skriva, och lyssna på hymner och må, så där fint.

jag börjar jobba på måndag, det känns bra.
jag mår bra, jag mår bra idag!


jag är okej, jag är det.